Jag har inte bloggat på länge och många vänner har frågat vad jag gjort under min sjukskrivning.Jag har haft det jobbigt med att vara så hjälplös, är van att klara mig själv.Att hoppa omkring på kryckor, med ett ben i gips var inte det lättaste.En kompis gav mig rådet att ha ett förkläde med en stor ficka.Där kunde jag stoppa ner det jag behövde ha i närheten( som mobilen och läsglasögon).
Jag har stickat och läst mycket, och även haft mitt ben på en stol medan jag bakat.Allt arbete har tagit en del planering och det har gjort att jag struntat i besvärliga saker.Ibland var jag tvungen att vänta på att Göran skulle komma hem och hjälpa mig eller handla hem saker.
Fick också ont i ryggen, efter att ha gått snett med benet, men allt har rättat till sig nu.Har två veckor kvar med kryckor, innan jag får trampa ner foten fullt ut.
Göran har haft stort tålamod med mig och goda vänner har muntrat upp mig när veckorna med gips verkat oändliga.
Vantar jag stickat till Marcus och Ulrika i julklapp.( Mittens I gave to Marcus and Ulrika for Christmasgifts.
Två schalar av Ishbel.Den stora i Kunstgarn och den lilla i Hjeter sockgarn.( Two shawls of Ishbel.The large one knitted in Kunstgarn and tha smaller one i Hjerte sockyarn.)
I haven't written in my blog for some time.I had a hard time to accept that I was restricted by my cast and cruthes.The weeks, I had to have a cast on my leg, felt like neverending and everything I had to do had to be carefully planned.One friend gave me the good advice to have an apron with a big pocket on, so carry around the most necessary things like mobilephone and readingglasses.
I have been knitting and reading a lot of books and even baked bread and cookies.In the kitchen I put my leg on a chair and then I could bake and cook.Some times I had to waít for Goran to come home and help me or to do some shopping.
As I didn't walk properly on my chrutches, I got some pains in my back, but thats is gone now.I can't put full weight on my foot yet, have to wait two more weeks and the I can put the chrutches away.
Thanks to Goran and wonderful friends who helped me through these weeks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar